Att behandla den som slår
2010-06-02
TEMA. Karin Flöjte är socionom och en av dem som leder programmet IDAP inom frivården i Stockholms län. Vi möts i Kriminalvårdens lokaler vid Fridhemsplan. I väntrummet är det tyst och stilla. Vid receptionen väntar några män på sin tur.
De män som deltar i IDAP har alla dömts för misshandel av sin partner eller före detta partner. Genomför de inte programmet åker de i fängelse. Andra kan ha avtjänat fängelsedelen av straffet och har övervakningsdelen kvar, eller deltar som en del i en utökad frigång1.
IDAP är ett av flera behandlingsprogram, som med olika metoder ska bryta brottsliga beteenden. Programmen är en central del av svensk kriminalvård och finns både på anstalt och inom frivården.
– De flesta av de här männen skriver under på att det är fel att slå kvinnor och får inte ihop detta med sitt eget beteende, berättar Karin Flöjte.
Våld mot kvinnor förekommer i alla samhällsklasser och miljöer. Männens behov av makt och kontroll är det centrala i våldet. De slår och hotar, dominerar och skrämmer. Ett beteende som finns beskrivet som en cirkel på ett av bladen i Karins arbetsbok. På andra sidan hittar vi det motsatta, med jämställdheten i cirkelns centrum och med ickevåld som inramning. Ord och uttryck som respekt, tillit, stöd och delat ansvar är grundläggande delar. Går det att få en man som slår att leva efter det?
– Det här är till stor del ett inlärt beteende och då finns det hopp. Men en förutsättning är att mannen är beredd att jobba med sig själv, fortsätter Karin Flöjte.
Den som inte klarar att följa det 27 veckor långa programmet får alltså ett fängelsestraff i stället. Men det går att komma igen och fullfölja behandlingen. För det viktigaste av allt är ju att mannen verkligen ändrar sitt beteende.
Så till den eviga frågan om vård kontra fängelse och säkerhetstänkande. Karin Flöjte menar att det ”krävs en fot i båda läger”.
– Jag ser en trend mot mer säkerhet och kontroll men också av mer behandling. Idag finns också ett tänkande kring brottsoffren och deras situation som jag tycker är viktigt, säger Karin Flöjte.
Inom IDAP får de kvinnor som misshandlats en så kallad partnerkontakt. Syftet är främst att öka kvinnans säkerhet. Tanken är också att kontakten med kvinnan ska göra det lättare att bedöma hur mannen svarar på behandlingen i programmet. De flesta kvinnor tackar ja till en partnerkontakt. Flera kvinnor tycker ändå att de får för lite stöd i förhållande till det som mannen erbjuds i programmet, ”vad får jag?”. Där ser Karin Flöjte en begränsning i Kriminalvårdens uppdrag.
Karin Flöjte har en gedigen yrkes- och utbildningsbakgrund. Förutom att vara auktoriserad socionom har hon tidigare arbetat som mentalskötare. Hon kom till Kriminalvården från socialtjänsten för nio år sedan och har en grundutbildning i psykoterapi.
1) Frigång innebär att en intagen kan vistas utanför anstalten (beviljas frigång) under dagtid. Vid frigång kan den intagne utföra arbete eller delta i behandling eller utbildning.
IDAP
IDAP (Integrated Domestic Abuse Programme) är ett behandlingsprogram för vuxna män som använt våld och hot mot sin partner/före detta partner.
Det löper på 27 veckor och under två timmar per vecka. Det är ett kognitivt beteendeterapeutiskt program, byggt på social inlärningsteori. Varje grupp leds av två programledare, en man och en kvinna.
Kriminalvårdens program
Syftet är att förhindra återfall i brott och det finns flera olika typer av målgrupper:
• Dömda med kriminella värderingar
• Dömda för våldsbrott
• Dömda som missbrukar droger
• Dömda för sexualbrott
Programmen ackrediteras. Det innebär att programmen genomgår en vetenskaplig kvalitetstest, där en oberoende forskarpanel granskar programmets innehåll och sättet att genomföra det på.
De som leder programmen kontrolleras och kvalitetsgranskas för att bli certifierade.
Margaretha Holmqvist
Chefredaktör Akademikern
