”Barnen ska vara i centrum”
Ingrid Johansson, socionom
2010-05-14 | Uppdaterad 2010-06-02 1 kommentar
Bild: Björn Forsberg
REPORTAGE. I 35 år har Ingrid Johnsson pendlat mellan hemmet i Lund och arbetet i Landskrona. Lika länge har hon arbetat med familjehemsplaceringar. Då var hon ensam på enheten med sin halvtidstjänst. Nu har man 4,5 tjänster.
– Vi skulle behöva vara fler, trots att antalet familjehemsplacerade barn i stort sett varit konstant mellan 100 och 110 stycken genom åren.
Ingrid Johnsson har snart upplevt tre generationer familjehemsplacerade barn. För även omhändertagandet går i arv.
– Ja så är det. Det är ju också därför det är så viktigt att ha bra familjehem för då ökar chansen att ge barnet en bättre start än den föräldrarna fick.
Familjehemmen väljs med omsorg och får stöd och hjälp i olika former. De vuxna i familjehemmet betraktas som viktiga medarbetare i målsättningen att hjälpa barnet.
– Man kan sammanfatta det som att familjehemmet är våra medarbetare och barnen vår huvudarbetsgivare.
Eftersom kvaliteten i arbetet är viktig har familjehemsenheten lagt ned mycket tid och kraft på att ta fram en kvalitetshandbok som ska fungera som manual för arbetet.
– När vi jobbade fram handboken hade vi många diskussioner, om till exempel vilka som är våra kunder. En del menade att våra kunder är föräldrarna medan andra sa barnen. Till slut blev vi överens om att det är barnen och ungdomarna som är våra kunder, vilket naturligtvis styr våra beslut.
Det innebär att det är långt ifrån slumpen som bestämmer valet av familjehem. Först vistas barnet eller ungdomen på ett jourhem för att man ska ha så mycket kunskaper som möjligt inför placeringen. Sedan har Ingrid Johnsson och hennes kollegor ordentliga diskussioner med familjehemmet som ska veta vad de ger sig in på. Om allt verkar passa blir det placering.
– Då är det familjehemmet som kommer till jourhemmet och hämtar barnet. Barnet ska inte lämnas över utan hämtas.
Varje detalj är genomtänkt för att allt ska fungera så bra som möjligt. I Kvalitetshandboken kan man under rubriken ”Familjehem, barnens behov” läsa att bedömningen av familjehemsplacering ska föregås av ”samtal med barnet, utredarna, daghemspersonal, för barnet viktiga personer, BUP”. Lekobservationer ska också göras.
När det gäller familjehemmets behov ska man göra en bedömning utifrån ”samtal med familjehem, placerat barn, biologiska barn i familjehemmet, biologiska föräldrar. Djupintervjuer och analyser av familjehemsföräldrar. Samspelsobservationer i familjehemmet.”
Efter placeringen görs det också regelbundna besök i familjehemmet av handläggarna från familjehemsenheten.
– Men vi gör inga oannonserade besök. Det tror jag inte på. Familjehemmet är ju våra medarbetare. Gör man bara tillräckligt noggranna besök så upptäcker man om något är fel i alla fall.
Familjehemsenheten etablerar kontakter på flera olika nivåer. Blir det en vårdnadsöverflyttning behåller man kontakten. Två gånger per år har man också gemensamma sammankomster för alla familjehemmen. Sedan åtta år tillbaka ingår exempelvis ett årligt besök på Tosselilla, som är Skånes motsvarighet till Skara Sommarland.
Då bjuder socialförvaltningen alla barn och föräldrar på mat och dryck. Dagens kockar är socialsekreterarna.
– Barnen och föräldrarna brukar fråga oss hur vi hinner grilla hamburgare till allesammans, men vi har en bra rutin för hur det ska gå till. Sedan är det så förbaskat roligt att träffas under sådana här former. Vi skrattar, har kul och visar att vi är vanliga människor, inte bara myndighetspersoner.
Det är lättare att prata i en avslappnad miljö. I leken ser man också om någon avviker. Vid ett tillfälle var det en familj som åkte hem och inte ville delta i de gemensamma aktiviteterna.
– Vi förstod att något var fel och det ledde till en noggrann granskning av hemmet och ganska snart blev familjen av med sin placering.
Björn Forsberg
Skrivet av Inger Olsson 2010-06-29 12:29
V a r f ö r ingen forskning på soc.sekr.yrkets "arv"?
Läser: "Ingrid Johnsson har snart upplevt tre generationer familjehemsplacerade barn. För även omhändertagandet går i arv"
Jag undrar: V a r f ö r finns ingen forskning på v a r f ö r soc.sekr. yrket - inkl. vidriga maktmetoder! - också går i "arv"? Som fångvaktarens barn t ex... M v h Inger Olsson