En stad, två världar

2011-12-09

 Dimman ligger tjock över Malmö. Den gör ingen skillnad mellan stadens olika stadsdelar. Man skulle kunna säga att dimman är demokratisk. Viveka Hansson och Lena Karlsson går på morgonpromenad med sina hundar i Limhamn, en av de stadsdelar som har högst medellivslängd i staden.

– Jamen, det är förödande för en stad att det är så stora skillnader i hälsa. Det kan bara leda till djupare klyftor mellan människor och i förlängningen skapar det konflikter, säger Lena Karlsson.

Hundarna nosar på varandra på hundars vis, ovetandes om att de bor med sina ägare i en priviligerad del av staden.

– Här bor människor som är bättre utbildade än i andra delar av staden. Vi tar oss lätt till stranden och kan promenera med våra hundar. Det är klart att det är orättvist. Men vad ska man göra åt det? säger Viveka Hansson.

– Har man små möjligheter att komma in på arbetsmarknaden eller skaffa sig en utbildning blir konsekvensen ojämlikhet, också när det gäller hälsan, säger Lena Karlsson.

Sedan 2002 har Malmö genomfört mätningar av välfärden i staden. Resultaten redovisas en gång varje år. Och statistiken talar sitt tydliga språk, hälsoklyftorna i Malmö är stora och växer för varje år. Här finns skillnader i sociala bakgrundsfaktorer för hälsa, till exempel inkomst, arbete och utbildning. Därför fattade kommunstyrelsen förra året beslut om att inrätta en kommission för social hållbarhet. Uppdraget är att analysera skillnaderna i hälsa och föreslå strategier för att minska dem. Nästa år är det tänkt att kommissionen ska presentera en slutrapport som kan ge svar på vad som bör göras och hur.

Professor emeritus i socialmedicin, Sven-Olof Isacsson, är ordförande i kommissionen. Han har arbetat med folkhälsofrågor under större delen av sitt yrkesverksamma liv.

– Det är snudd på skandal att det ser ut som det gör idag, att skillnaderna är så stora. Förklaringen till det är att det inte funnits en samlad bild av hur saker hänger ihop.

Sven-Olof Isacsson talar om kommissionens arbete med stor intensitet. De fjorton kommissionärerna, från olika specialområden, samlar in material och träffas regelbundet för bearbetning, analys och dialog kring möjliga strategier. Han anser att samhället har råd att göra strukturella förändringar för att fler ska få det bättre.

Men behövs verkligen ytterligare ett byråkratiskt dokument, när problemen redan är kända?

– Det kan man ju fråga sig, men vad vi vet är att vi behöver en kompetensbas för framtida utveckling. En bas politikerna måste fatta beslut utifrån.

Inspirationen till arbetet kommer från WHO:s globala kommission från 2008. Den fick stor uppmärksamhet och genomslag världen över och flera länder tillsatte egna nationella kommissioner. Sverige valde att inte göra det. Istället gav man Statens Folkhälsoinstitut i uppgift att analysera vilka lärdomar från den globala kommissionens arbete som kan dras för svensk del.

Nere vid Ribersborgs strand joggar Brian Molbeck med ettårige sonen i vagnen. Han tycker att det låter oroväckande att det skiljer åtta år i medellivslängd mellan människor i en och samma stad.

– Jag tror skillnaderna beror på vilket socialt bagage man bär med sig, men också vilken utbildning man har. Det finns en koppling mellan högre utbildning och medvetenhet om kost och motion.

Anneli Larsson är socionom och har arbetat många år inom socialtjänsten. Tio av dem i Malmö. Idag är hon chef på Sociala resursförvaltningen och är en av fjorton kommissionärer.

– Det är viktigt att vi tar lärdom av våra tidigare erfarenheter bland annat från arbetet med projektet ”Välfärd för alla”, och använder den kunskapen i det fortsatta arbetet

I mars i år firade Malmö att staden vuxit till 300 000 invånare. Staden har utvecklats positivt de senaste femton åren och har tagit sig ur en djup ekonomisk kris med stor förlust av arbetstillfällen. Malmö har omvandlats till en stad med fokus på kunskap och kreativitet. Men den sociala utvecklingen har inte hängt med. Klyftorna mellan människor i Malmö har vuxit och fortsätter att växa.

– Jag hoppas att vi med hjälp av forskarnas kunskap ska komma fram till förslag på bra åtgärder. Till exempel att hitta lösningar för att komma till rätta med barnfattigdomen, som är ett känt problem i Malmö, säger Annelie Larsson.

Christian Hagård är sektionschef på Sociala resursförvaltningen. Bland kollegorna är kunskapen om kommissionen liten, säger han och hade önskat att kommissionens arbete var tydligare förankrat bland dem som möter malmöbor varje dag. Men Christian Hagård är positiv till kommissionen och tror att rapporten kan bli ett stöd i hur man ska anpassa verksamheten efter malmöborna.

– Vi jobbar på och sitter ju inte och väntar på att kommissionärerna ska leverera ett dokument till oss. Visst är det viktigt att de tar ett helhetsgrepp och vi kan följa arbetet på en blogg, men det hade varit bra att få mer information.

Kommissionären Anneli Larsson vill inte se utvecklingen och de växande klyftorna i Malmö som ett misslyckande.

– Det är ett storstadsfenomen. Malmö har vuxit och vi har inte hunnit med i alla delar.

Men hur jobbar ni då med att få ihop alla delar av Malmö?

–       Vi måste arbeta ännu mer med generella insatser. Viktiga områden att prioritera är arbete, bostad och utbildning. Dessutom måste socialtjänsten utveckla metoder för att arbeta mer förebyggande och nå barn och ungdomar med tidiga insatser. Barnhälsovård, förskolor och skolor med god kvalitet är den bästa förebyggande insatsen för våra barn och ungdomar.

I brödbutiken inne i Rosengårds centrum ringlar sig kön fram till kassan. Jolanta Wyruvicz har fullt sjå att hinna med.

– Det är stor skillnad i kunskap mellan olika stadsdelar i Malmö. Det gör väl att alla människor inte vet hur de ska leva för att må bra.

Stress är en bidragande orsak till att hälsan inte är på topp överallt, tror Jolanta Wyruvicz.

– Det handlar om hur man lever sina liv. Har man inte jobb och känner sig utanför samhället påverkar det hälsan.

Sonen Abodi hjälper till att fylla på bröd i hyllorna. Jolanta ler mot sina kunder och jobbar på.

– Här i Rosengård äter många i sina stora familjer och tillsammans med många vänner. Maten har en betydande del i den sociala samvaron. Kanske äter vi för mycket och rör oss för lite.

I stadsdelen Nydala jagar pappa Christian Brito femårige sonen Quentin genom höstlöven. De ska panta burkar och sedan äta frukost.

– Det är skumt att det är så stor skillnad mellan människor. Men hälsa har ni svenskar bättre koll på, det är säkert en av förklaringarna.

Christian Brito böjer sig ner och kastar lekfullt några löv efter sonen.

– Men det är klart att om skillnaderna i en stad blir för stora då blir det upplopp. Titta på det som hände i London.

Bakgrund Kommission för ett socialt hållbart Malmö:

Rapporten "Closing the gap in a generation", en global kommission ledd av Sir Michael Marmot 2008. Gjord på uppdrag av WHO.

Redovisar vilka sociala faktorer som påverkar hälsan hos befolkningen. Och hur stater, städer, regeringar och makthavare kan komma till rätta med skillnader i hälsa mellan länder, mellan städer i länder och mellan olika delar av städer.

Flera länder har startat lokala kommissioner för att ta ner de globala strategierna till en lokal nivå. Malmö är först ut i Sverige att starta en kommission för social hållbarhet.

Beslutet att tillsätta kommissionen togs av kommunstyrelsen i november 2010. Motivet är att välfärdsredovisningen visar på stora skillnader i hälsa i Malmö och att skillnaderna ökar.

Kommunalrådet: ”Vi satsar långsiktigt”

Katrine Stjernfeldt Jammeh, (S) kommenterar kommissionens arbete. Om ett år ska en rapport från kommissionen behandlas av kommunstyrelsen.

Två års arbete för att ta fram ett nytt byråkratiskt dokument. Varför det, Katrine Stjernfeldt Jammeh, som är socialdemokratiskt kommunalråd i Malmö, med ansvar för skola, trygghet och välfärd?

 –       Jag önskar verkligen att vi kunde se action på en gång. Men eftersom många problem är kända har vi uppenbarligen inte lyckats fatta rätt beslut tidigare. Därför är det viktigt att låta forskare möta praktiker, för att analyser vad som fungerat bra. För att sedan fatta rätt framtida beslut.

Katrine Stjernfeldt Jammeh beskriver en stor frustration över att få rapporter som pekar på att ojämnlikheten i Malmö växer. Som att hälsoklyftorna är stora och att fler barn än i övriga landet inte klarar godkända betyg i skolan.

–       En kommission kan inte själv minska gapet mellan människor, däremot kan den tvinga fram nödvändiga politiska beslut.

För att åstadkomma varaktig förändring krävs samarbete över alla verksamheter och discipliner, menar Stjernfeldt Jammeh.

–       Fortsätter vi som vi gjort kommer vi att få större skillnader i samhället.

Men varför har det dröjt så länge, problemen är ju kända?

–       Vi har flera samverkansprojekt som fungerar bra, men vi vill koppla forskare till verksamheterna och ta helhetsgrepp. Vi måste satsa långsiktigt nu. Till exempel på barnomsorgen. Det betalar sig på alla plan i längden.

Agneta Nordin