Finland- så ska välfärden räddas
2011-11-09 | Uppdaterad 2011-11-10
TEMA. Mycket jobb, men det är aldrig tråkigt. Så beskriver Pia Sandström-Hentila sin arbetsdag. Hon är socialsekreterare och önskar bara att hon hade mer tid att vara ute på fältet.
Pia Sandströn-Hentila önskar sig mer tid för att vara ute på fältet och jobba uppsökande. Bild: Denny Lorentzen
På torget i Kyrkslätt njuter några pensionärer av en kopp kaffe, det går att sitta ute trots att det är höst. En handlare säljer svamp, lingon och honung. Stadskärnan är liten men Kyrkslätt växer. Ett stenkast härifrån finns ett nytt shoppingcentrum och kommunen lockar familjer som vill bo nära naturen men ändå ha nära till Helsingfors och Esbo.
En idyll? Nej, inte enbart. På kommunens socialkontor har socialsekreteraren Pia Sandström-Hentila redan hunnit vara på jobbet några timmar. Hon arbetar med vuxenstöd och arbetsdagen är fulltecknad. Då och då avbryts vårt samtal av telefonen, växeln fungerar inte som den ska idag. Utanför fönstret pågår ett intensivt byggande, det ska bli ett nytt kommunhus.
Hur är en vanlig dag på jobbet?
– Den brukar vara ganska så fullspäckad, även då jag inte har några möten inbokade. Man får alltid börja med något annat än vad som var planerat, berättar Pia utan att se alltför missnöjd ut.
Hennes arbetsgrupp är van vid att samarbeta och uppstår det problem går det att hitta lösningar. Behövs det läggs allt annat åt sidan. Kollegorna på kontoret stöttar varandra och alla tar gemensamt tag i den akuta situationen.
– Det är viktigt att kunna bolla idéer och ta råd av kollegorna.
Pia Sandström-Hentila är speciellt stolt över kommunens modell för att arbeta med unga vuxna som är under 25 år och som haft problem med jobb och skola. Modellen går ut på att utifrån varje individs behov hitta de stödåtgärder som behövs.
– Många av de här ungdomarna har hoppat av en utbildning och kanske levt på bidrag under en period. Vi gör en grundläggande intervju med var och en och då upptäcker vi ofta att det finns en annan problematik i bakgrunden.
Annars är det ett problem att hinna arbeta förebyggande med klienterna. En ansträngd budget sätter gränser för vad som kan göras.
– Vi skulle behöva vara mer ute på fältet, för det finns egentligen inga resurser alls idag.
Någon typisk klient finns inte. Några kommer till socialkontoret någon enstaka gång då de är i en akut situation och pengarna är slut. Andra har stora sociala problem, och då är det ofta droger med i bilden.
Pia Sandström-Hentila har jobbat som socialarbetare i snart 15 år, först i Helsingfors och sedan 2004 i Kyrkslätt. Hon ser inga stora förändringar över tid i den verklighet som möter henne i arbetet men generellt har drogproblematiken fördjupats.
Vad är det bästa med jobbet?
– Jag lär mig något nytt varje dag och då tröttnar jag heller inte, säger Pia Sandström-Hentila.
Fakta Kyrkslätt
Kommun med närmare 37 000 invånare, knappt tre mil väster om Helsingfors. I Kyrkslätt lever finskan och svenskan sida vid sida, även om de finsktalande är i klar majoritet, omkring 80 procent. Kommunen är en stor arbetsgivare, här finns även en hel del industri.
Finland lyfter arbetsmiljön
Arbetshälsoinstitutet i Finland anses av många svenska forskare som världsledande inom arbetsmiljöforskningen.
– Ibland känns det som att vi är mer uppskattade internationellt än nationellt, säger generaldirektören Harri Vainio. Det blir paradoxalt när vi får mycket beröm från utlandet samtidigt som vi måste kämpa mycket hårt för att värna vår ställning på hemmaplan.
Samtidigt beklagar han att det inte finns kvar något liknande institut i Sverige.
– Det var en stor förlust också för Finland när Arbetslivsinstitutet lades ner. Det gjordes mycket bra forskning där och Sverige och Finland var starka tillsammans. Tyvärr märker vi nu att sedan ert institut försvann så har också Sverige försvunnit i de internationella sammanhangen. Det är en märkbar förlust eftersom Sverige tidigare var en av de starkaste aktörerna.
Det finska Arbetshälsoinstitutet har 740 anställda, varav drygt 500 på huvudkontoret i Helsingfors. Resten är utspridda på sex regionala centra runt om i landet. Institutet finansieras huvudsakligen med statliga medel.
En viktig förklaring till institutets framstående position är det finska systemet för företagshälsovård. Arbetshälsoinstitutet samarbetar med och stödjer företagshälsovården i det förebyggande arbetet. Till skillnad från i Sverige är företagshälsovården subventionerad av staten och tillhandahåller även sjukvård.
Utan tvivel spelar Arbetshälsoinstitutet en viktig roll i finsk arbetslivsdebatt. Ett tydligt exempel på det är rapporten om hur mycket frånvaron på finska arbetsplatser kostar samhället (se artikel här intill).
Bengt Rolfer
Dyr nota för sjukfrånvaro
Samhällets utgifter för ohälsa överskuggar kostnaderna för förebyggande insatser. Det är ett faktum som väcker debatt i Finland.
Samhällets kostnader för arbetsrelaterad ohälsa är ungefär 15 gånger högre än satsningarna på att förebygga ohälsa i arbetslivet. Det slår det finska Arbetshälsoinstitutet fast i en uppmärksammad rapport .
– Först när man visar hur många miljarder det här kostar händer något. Nu verkar det som att både politiker och storföretag börjar göra något åt problemen, säger professor Guy Ahonen som leder institutets nya satsning Förändring genom kunskap.
Av rapporten framgår att det finska samhället förlorar 30 miljarder euro om året på förtidspensionering och sjukfrånvaro. Forskarna har då även räknat in värdet av produktionsbortfallet. Samtidigt satsas bara drygt två miljarder på ökat välbefinnande i arbetet och insatser för att minska ohälsan, varav cirka en halv miljard går till den i Finland obligatoriska företagshälsovården.
– Vår rapport väckte många reaktioner. I början kunde man inte tro att siffrorna kunde stämma. Det beror på att man inte uppfattar förlusten av mänsklig potential som reell. Själva utbetalningen av förtidspension och sjukersättning utgör bara en liten del av kostnaderna, men om exempelvis en 50-åring förtidspensioneras bortfaller ju också värdet av 15 års produktion, säger Guy Ahonen.
Som det finska systemet är utformat innebär även en förtidspensionerad medarbetare en verklig kostnad för arbetsgivaren. Småföretag (med färre än 50 anställda) slipper betala extra avgifter för förtidspensionen, men i övrigt får företagen i en stigande skala betala detta ur egen kassa. Riktigt stora företag (gränsen går vid cirka 800 anställda) måste stå för hela förtidspensionen.
Det finns alltså även företagsekonomiska vinster att göra på att minska frånvaron, men det är framför allt samhällets totala nota som landar på dessa gigantiska nivåer. 30 miljarder euro motsvarar nästan 300 miljarder kronor.
Till grund för rapporten ligger bland annat en analys av åldersfördelningen bland den stora gruppen förtidspensionerade i Finland. Av de cirka 80 000 som årligen förtidspensioneras kommer bara 4000 från den lägsta åldersgruppen 16-34 år.
– Men de förlorar så många arbetsår genom att pensioneras i förtid att samhällets förluster blir jättestora, säger Guy Ahonen.
Totalt beräknas den här gruppen kosta samhället 6,6 miljarder euro om året. Om man ser till diagnosbilden så beror 60 procent av de här fallen och kostnaderna på psykisk ohälsa bland ungdomarna.
– Det är ju en hisnande summa, säger Ahonen.
Institutets rapport har satt avtryck i den politiska debatten och i den nya finska regeringens budget, enligt Guy Ahonen.
– Jag tror att våra beräkningar har bidragit till att det inte blir några större nedskärningar på det här området i budgeten. Risken är annars att man skulle ha gjort lika drastiska åtgärder här som i Sverige när man la ner Arbetslivsinstitutet. Vi har också haft den hotbilden mot oss. Men nu verkar det som att beslutsfattarna övertygats om att det här området är viktigt.
Men tar man också intryck av era resultat ute på arbetsplatserna?
– Ja, vi har sett att företagen ökar sina satsningar på företagshälsovården. Jag kan tänka mig att det också är ett resultat av våra beräkningar, säger Guy Ahonen.
Bengt Rolfer
Fakta/ Förebyggande arbetsmiljöarbete i Finland och Sverige
• I Finland är företagshälsovård obligatorisk och det utgår statliga subventioner. I Sverige är det frivilligt och inga subventioner utgår. I Finland täcks 93 procent av arbetstagarna av företagshälsovård, i Sverige 60 procent.
• I Finland finns en självrisk inbyggd i socialförsäkringssystemet som gör att företagen tvingas betala själva för arbetstagare som förtidspensioneras. Det fungerar som drivkraft att förbättra arbetsmiljön. I Sverige saknas den typen av ekonomisk drivkraft.
• Finland har ett statligt Arbetshälsoinstitut som anses världsledande på arbetsmiljöforskning. Sverige har lagt ner sitt Arbetslivsinstitut.
Facket som växer stort
Tero Ristimäki, ordförande i Talentia kan glädja sig över stigande medlemssiffror. På tio år har medlemskåren mer än fördubblats.
Mycket känns igen när ordföranden för Akademikerförbundets SSR:s finska motsvarighet ger sin syn på de fackliga framtidsfrågorna. Precis som i Sverige står lön och arbetsförhållanden högt på dagordningen. Lönerna har inte hängt med i prisutvecklingen och på socialkontoren runt om i Finland har personalen hög arbetsbelastning.
Talentia har inga politiska bindningar men jobbar aktiv i för att påverka samhällsutvecklingen.
– Vi har framgångsrikt lobbat för en formell legitimering av yrkesutbildade inom socialtjänsten och det finns med i den nya regeringens regeringsförklaring, berättar Tero Ristimäki,
Den nya regeringen har även aviserat en stor kommunreform, och förbundet följer utvecklingen med stort intresse.
– Det kommer att ta tid att genomföra kommunsammanslagningar, minst fyra fem år och motståndet finns framförallt hos centern, som styr i många små kommuner.
Kommunernas ekonomi påverkar i hög grad Talenitas medlemmar. Det förekommer att kommuner med dåliga finanser skickar hem personal för en period, utan att det är arbetsbrist. Detta kan även drabba personal inom socialtjänsten, trots att deras arbetsuppgifter är reglerade i lag.
– En kommun som gör så kan bötfällas och att det alls förekommer är helt oacceptabelt, säger Ristimäki.
Han vill inte spå hur en ny finansiell kris skulle drabba Finland.
– Förhoppningsvis har vi lärt oss en del av våra tidigare erfarenheter. Men en sak är klar, med en fördjupad kris får våra medlemmar mer att göra, fortsätter Tero Ristimäki som själv var socialchef under de tuffa krisåren i början av 90-talet.
Talentias ordförande menar att det är bra för de offentliganställdas fack att ha en central ram att hålla sig till i förhandlingarna. Därmed har förbunden att förhålla sig till när de möter arbetsgivarna vid förhandlingsbordet.
- Nu har vi rambeslut om lönehöjningar på 2,4 procent år 2012 och 1,9 procent året därpå.
Något han definitivt ogillar är när politikerna vill lägga sig i avtalsrörelsen.
– Det har vi dåliga erfarenheter av. För några år sedan var Samlingspartiet ute och lovade sjuksköterskorna mer betalt och det gick helt fel, löftet orsakade facklig splittring och inte blev det ju mer pengar till sjuksköterskorna heller.
Fakta/Talentia
Talentia www.talentia.fi är fackförbund för högutbildade löntagare inom den sociala sektorn i Finland. Förbundet har 22000 medlemmar, varav 93 procent kvinnor. I medlemskåren är 4000 studenter.
Majoriteten är kommunalt anställda, omkring en fjärdedel har privata arbetsgivare.95 procent har finska som modersmål, fyra har svenska och en procent andra språk.
Talentia hör till de högutbildade löntagarnas centralorganisation Akava (www.akava.fi).
Fakta/ Utbildning för socialt arbete i Finland
Behörighet för yrken inom den sociala sektorn fås genom universitetsexamen eller yrkeshögskoleexamen. Magisterexamen i samhällsvetenskap och statsvetenskap, med huvudämnesstudier i socialarbete ger behörighet för socialarbetare, medan yrkeshögskoleexamen för socialbranschen ger behörighet för andra yrken inom social omsorg; som barnomsorg, äldrevård, rehabilitering.
Han vill öka akademikernas inflytande
En dynamisk 53-åring med det svenskklingande namnet Sture Fjäder valdes tidigare i år till ordförande för den finska akademikerorganisationen Akava. Han har stora planer på att öka de akademikernas inflytande i finsk politik.
– Vi borde vara mer av en lobbyorganisation mot regeringen, men vi har för lite politisk kunskap här. Jag vill ha ett mer proaktivt Akava och ska försöka styra rekryteringsprocessen så att alla som anställs har politisk bakgrund, säger han.
Organisationen är partipolitiskt neutral, men den nye ordföranden betonar vikten av att ha kontakt med de många olika politiska grupperingarna i Finland. Den nya regeringen består av sex partier, varav Socialdemokraterna och Moderaterna är de dominerande.
Själv har Sture Fjäder varit lobbyist i hela sitt liv, säger han, när han klämmer in Akademikerns besök på en halvtimma mellan två politiska möten.
– Min stora styrka är att jag kan substansen i de stora samhällspolitiska frågorna. Jag tror det var därför jag blev vald.
Sture Fjäder tror inte att det nya politiska landskapet i Finland kommer att innebära någon större skillnad för Akavas del. Han konstaterar att Sannfinnländarna trots sina framgångar hamnade utanför regeringen och politiskt inflytande när den tidigare borgerliga regeringen ersattes med en blå-grön-röd koalition.
– Möjligen kan det bli lite jobbigare för oss, eftersom det finns en stark koppling mellan finska LO och Socialdemokraterna. Det märker vi av i de pågående förhandlingarna, säger han.
Finland har en lång tradition av samförstånd på arbetsmarknaden där facket, arbetsgivarna och regeringen enas om så kallade inkomstpolitiska lösningar. Under senare år har främst de privata arbetsgivarna velat lämna den här modellen bakom sig för att få till stånd mer av företagsvisa uppgörelser.
Mot bakgrund av den ekonomiska oron i Europa har de centrala arbetsmarknadsparterna i höst ändå gjort ett nytt försök att nå en uppgörelse som regeringen sedan lovat ta hänsyn till i skattepolitiken.
Vid Akademikerns besök var det ovisst hur det skulle gå, men Sture Fjäder hoppades på en bred överenskommelse.
– Vi försöker få till en moderat uppgörelse med lika påslag till alla och sedan svarar regeringen med skattesänkningar. Det viktigaste är att reallönerna stiger, säger han.
(Strax därpå stod det klart att huvudorganisationerna på finsk arbetsmarknad än en gång tecknat ett brett ramavtal enligt den här modellen. Det är ett tvåårsavtal som bland annat innehåller löneökningar på 4,3 procent plus vissa tillägg. I slutet av november ska förbunden vara klara med sina förhandlingar. Därefter ska regeringen leva upp till sina åtaganden.)
På sikt tror dock Sture Fjäder att Finland, liksom Sverige, kommer att överge de här stora inkomstpolitiska lösningarna och öppna för mer av bransch- och företagsvisa förhandlingar. Däremot avvisar han tanken på sifferlösa avtal och individuella lönesamtal som ju blivit allt vanligare i Sverige.
– Sådant har vi inte och det vill vi heller inte ha. Arbetsgivarna vill det nog, men inte vi. Det finns inte samma förtroende mellan parterna här. Svensk arbetsmarknad fungerar på ett annat sätt, ni har ett mer diskuterande samhälle och ett mjukare klimat. Ni behöver inte bråka om att få ha en fackllig förtroendeman.
– Vi har en helt annan kultur. Vi har kanske en förtroendevald på 1000 medlemmar och en väldigt svag lokal förhandlingsrätt. Ska man förhandla lokalt måste det finnas jämlika parter och det har vi inte i Finland.
– För övrigt tror jag många förbund i Sverige ångrar att ni gett er in i detta för det fungerar visst inte så bra med sifferlösa avtal, tillägger Akavas ordförande.
Bengt Rolfer
”Rättvis fördelning betyder allt”
Birgitta Grahn är socialarbetare men också kommunpolitiker för Vänsterförbundet hemma i Hangö.
Birgitta Grahn tröttnade på nedskärningarna i socialtjänsten och började engagera sig politiskt. Bild: Denny Lorentzen
Du tycker att ditt jobb och det politiska engagemanget hör ihop. Hur tänker du kring det?
– Under 90-talskrisen sänktes ersättningen för de arbetslösa, istället vällde de in på socialbyråerna. Det fick mig att gå in i politiken.
Hur har de mest utsatta det idag?
– Överlag har kommunerna blivit bättre på att se fattigdomsproblemet, även om det finns en hel del att önska när det gäller lösningar. Inte minst behöver barnens behov sättas i första rummet. För hur kan man tro att det inte finns fattiga barn när man gör deras föräldrar fattiga?
Fungerar fördelningspolitiken?
– Under flera år av relativt goda år har finska politiker pratat mycket om behovet av att först bygga upp välfärden, sedan skulle den fördelas rättvist. Där brister det, mycket jämnare fördelning har det inte blivit, anser Birgitta Grahn.
Det högerpopulistiska partiet Sannfinländarna gick fram i valet, varför?
– Många som röstat på Sannfinländarna är missnöjda och känner sig inte delaktiga i samhället. Det gäller att se orsakerna och vi i de andra partierna måste visa att det finns bättre alternativ
Ditt eget parti Vänsterförbundet sitter med i regeringen för första gången?
– Ja och det förpliktigar. Det gäller att sätta avtryck och verkligen påverka.
Fakta/Socialombudsman
Birgitta Grahn arbetar som socialombudsman för tre kommuner. Medborgarna kan vända sig till socialombudsmannan om de inte är nöjda med socialtjänsten eller om de behöver hjälp med att hitta rätt i den sociala servicen,
Det finns ingen motsvarande titel i Sverige.
Fakta/ Politik i Finland
Finsk samlingsregering: Statsminister är Jyrki Katainen, som tillhör Samlingspartiet ( motsvarande Moderaterna). Därutöver består regeringen av Socialdemokraterna, Vänsterförbundet, Svenska folkpartiet, Gröna förbundet och Kristdemokraterna. I regeringen ingår 19 ministrar.
Det högerpopulistiska partiet Sannfinländarna fick ca 19 procent av rösterna i valet 2011 men står utanför regeringen.
Ungdomarna som är framtiden
Mai, Oona och Tommi går fortfarande i skolan men vet vad de vill. I alla fall nästan - och om inte ungdomarna får en bra start i arbetslivet kommer det att gå snett för Finland, varnar forskare.
Utanför biblioteket i Kyrkslätt tar Mai Salminen, Oona Riipinen och Tommi Lindgren en liten paus från skolarbetet. De tre 17-åringarna har vissa planer inför framtiden. Oona vill flytta till Lappland eftersom hon älskar natur och djur. Tommi vill bli rörmokare. Han kan tänka sig att bo kvar i Kyrkslätt, här har han nära till Finlands mest expansiva arbetsmarknad i Helsingfors med omnejd. Mai säger först inte så mycket, men så visar det sig att hon redan har ett extrajobb som personlig tränare.
För ungdomarna i Kyrkslätt ligger forskarnas och politikernas oro över ungdomars jobbmöjligheter långt borta. Men faktum är att ungdomsarbetslösheten är ett stort problem i det finska samhället.
Mot den bakgrunden har det finska Arbetshälsoinstitutet har tillsammans med studentkårerna i Finland tagit fram en rad förslag för att underlätta ungdomarnas inträde på arbetsmarknaden.
– Arbetslöshet och arbetsoförmåga bland unga orsakar mänskliga och ekonomiska förluster av sådan omfattning att samhället inte har råd att blunda för konsekvenserna, säger Arbetshälsoinstitutets generaldirektör Harri Vainio.
Han konstaterar att många ungdomars bild av arbetslivet präglas av osäkerhet och rädsla. Därför är det viktigt att man redan i skolan får en uppfattning om vad det innebär att komma ut i arbetslivet.
Institutet och studentkårerna lyfter fram behovet av praktiska erfarenheter av olika studie- och arbetsalternativ. Det föreslås en ökad satsning på hälsovård i skolorna, eftersom ohälsa är ett problem även bland ungdomar.
Vainio tycker att den nya finska regeringen verkar lyhörd för de synpunkter som förts fram.
– Det nya regeringsprogrammet har en tyngdpunkt på de här frågorna. Det verkar som att regeringen vill satsa hårt på att förhindra att ungdomar faller ur systemet, säger Vainio.
Margaretha Holmqvist
Bengt Rolfer
Fakta/ungdomsarbetslöshet i några EU-länder procent
- Nederländerna 7,1
- Tyskland 9,4
- Danmark 13,7
- Storbritannien 19,5
- Finland 20,3
- Sverige 22,9
- Grekland 38,5
- Spanien 45,7
Källa: Eurostat, andra kvartalet 2011
Margaretha Holmqvist
Chefredaktör Akademikern
