Fokus: Breddad rekrytering. ”Vi kan inte ­slösa bort talang”

2010-08-23  |  Uppdaterad 2010-08-26

Både individ och samhälle vinner på att fler studenter från studieovana hem rekryteras till universiteten.

Det menar John Storan, professor­ vid University of East London. I Storbritannien är frågan om ­breddad rekrytering mer levande än vad den är i Sverige.

Det är troligen ingen slump att John Storan, själv med rötter i Storbritanniens arbetarklass, arbetar vid Uni­versity of East London, UEL. ­Universitetet är ett av landets och förmodligen ett av världens mest etniskt blandade universitet och det ligger nära några av stadens och Englands mest socialt och ekonomiskt utsatta områden. UEL har länge haft som mål att rekrytera så många studenter som möjligt från dessa stadsdelar och det har lyckats väl. Närmare hälften av de 23 000 studenterna kommer från närområdena.

John Storan har länge arbetat aktivt med frågor som rör breddad rekrytering, det vill säga att få människor från icke-akademiska hem och från flera olika etniska grupper att söka sig till universiteten. Han är även internationellt aktiv och har många gånger varit i Sverige och talat om vikten av att jobba med detta. Just nu arbetar han till exempel med personal på Högskolan i Borås med frågor som rör breddad rekrytering. Även Malmö högskola har ett samarbete med UEL.

– Vi kan inte slösa bort talang. Att få tillgång till utbildning och kunskap är en viktig samhällsekonomisk faktor. Eftersom UEL ligger i ett fattigt, men också mycket expansivt område, så har universitetet stor betydelse för människor häromkring och de lokala kommunerna får tillgång till mer utbildad arbetskraft, säger John Storan när vi träffas på University of East London.

I Storbritannien får universiteten statliga bidrag när de rekryterar studenter från studieovana miljöer. Det förutsätts att dessa studenter kan behöva stöd av olika slag, vilket blir kostsamt för universiteten.

– Det handlar inte om att de som kommer från underprivilegierade miljöer skulle vara mindre smarta än de som kommer från studievana eller rika hem, säger John Storan. Skälet är att de ofta har en sämre utgångspunkt i form av mindre bra skolor och mindre stöd hemifrån. Svag ekonomi gör att de behöver jobba parallellt med studierna. De kan också ha mindre läsvana och lägre självförtroende vad gäller akademiska studier, fortsätter han.

Därför riktas nu insatser även mot de yngre skolbarnen, så att de ska vara bättre förberedda för akademiska studier. Det sker bland annat genom att lärarutbildningarna fokuserar mer på vikten av breddad rekrytering, något de blivande lärarna ska ha med sig när de är klara och går ut och undervisar.

För sex år sedan startades det internationella forskningscentrumet Continuum på initiativ av John Storan. Här studeras vilka effekterna blir när studentsammansättningen förändras. Vad fungerar? Vad fungerar inte?

Det finns ett stort internationellt intresse för breddad rekrytering, konstaterar John Storan. Frågan är aktuell i stora delar av världen, däribland i Sydafrika och USA.

– Det finns de som hävdar att ju mer blandade studentgrupperna är desto mer försämras kvalitén på undervisningen. Men vår erfarenhet är den motsatta. Ju större mångfalden är bland både lärare och studenter, desto bättre blir utbildningen, eftersom vi får in så många fler aspekter på den kunskap som förmedlas.

”Sverige behöver många med högre utbildning”

För två år sedan startade det svenska högskolenätverket Include som jobbar med breddad rekrytering.

– I dag ser jag inget politiskt intresse i Sverige för de här ­frågorna, säger ­Caroline ­Olsson, samordnare för Include.

Det var i stället rektorer från fyra svenska universitet och högskolor – Karolinska institutet (där Caroline Olsson har sin arbetsplats), universiteten i Uppsala och Linköping samt Södertörns högskola – som för några år sedan tog initiativ till bildandet av ­Include. I dag är cirka hälften av ­landets lärosäten med i nätverket.

Det mål som den socialdemokratiska regeringen hade i början av 2000-talet om att 50 procent av en årskull skulle gå vidare till högre studier talas det inte längre om.

– Från politiskt håll är det ingen som diskuterar detta med att få en minskad snedfördelning till universiteten. Men fortfarande har alla lärosäten enligt högskoleförordningen krav på sig att jobba med breddad rekrytering. Det finns ett välvilligt intresse på många lärosäten, men det är inte frågor som står i förgrunden, säger Caroline ­Olsson.

Regeringen betonar nu i stället vikten av kvalitet och excellens. Caroline Olsson tycker dock inte det finns någon motsättning i kraven på kvalitet, excellens och breddad rekrytering.

– Tvärtom. Man kan tappa många personer som är lämpade för högskolestudier om man inte aktivt jobbar för att få in studieovana grupper.

Caroline Olsson befarar att den pågående gymnasiereformen kommer­ att försvåra arbetet med breddad ­rekrytering.

– I den gymnasieskola som nu införs ger inte alla program behörighet till högskolan. Dessutom begränsas möjligheterna till att studera på komvux. Allt det leder till att gruppen som kommer in på högskolan minskar och att skolelever måste göra sina framtidsval i väldigt låga åldrar, säger hon.

Crister Skoglund är docent i idéhistoria och ordförande i mångfaldsrådet på Södertörns högskola, där man länge ­arbetat aktivt med breddad rekrytering. Även han konstaterar att det politiska intresset ligger på is.

– Men det går att bryta mönster om man arbetar långsiktigt. I Huddinge har andelen studenter från studieovana hem ökat kraftigt på tio år, från 28 till 52 procent. Det gäller både studenter med invandrarbakgrund och de som kommer från ickeakademiska hem. Närheten till högskolan spelar en stor roll.

Däremot finns det nationellt stora brister i rekryteringen av doktorander, påpekar Crister Skoglund.

– 90 procent av doktoranderna i Sverige kommer från medel- och överklasshem. En annan bortglömd grupp är de funktionshindrade. Här har vi mycket kvar att göra.

Annika Malm är koordinator för breddad rekrytering på Högskolan i Borås som samarbetar med John Storan (se artikel på föregående uppslag) i ett nyligen påbörjat projekt.

– Vi ska undersöka förutsättningarna för allt från att bilda partnerskap med både gymnasieskolor och grundskolor till att hitta pedagogiska former hos högskolelärarna för att ta till vara mångfalden bland studenterna. Att förnya pedagogiken kan innebära en förbättring som alla tjänar på, anser hon.

Annika Malm är medveten om de farhågor som finns bland många högskolelärare om att kvaliteten på utbildningarna försämras när allt fler från exempelvis studieovana hem börjar läsa på högskolenivå. Men hennes erfarenheter är de motsatta.

– Jag har studerat hur de jobbar i Storbritannien med studenter som själva inte trott sig om att klara studierna. Men med rätt förutsättningar har de lyckats väldigt bra. Jag har mött läkare, kemister och lärare som fått det rätta stödet både före och under sina högskolestudier och på så vis tagit sin examen, säger Annika Malm.

Hon tycker det är viktigt att jobba med att öppna högskolan för fler.

– Vi tappar till exempel de unga männen, de vill inte läsa vidare. Sverige behöver många med högre utbildning om vi inte ska tappa mark.

Eva Bergstedt