I pudelfrisyrernas tid
2011-12-06 | Uppdaterad 2011-12-09
LEDARE. Är inte december mörkt nog? Tanken infaller sig efter en rundtur på Svenskt Näringslivs hemsida, där inte minsta ljusglimt skymtar. Här framträder Sverige i den dystraste färgskala som tänkas kan. Vi bor i ett land av missförstådda företagare. Det är omöjligt att anställa ungdomar, och inte vill våra unga starta företag heller (ständigt ses ungdomar som ett problem, varför?). Så har vi Las och arbetsmiljölagar som ställer till det för företagen. Eländigt är det, och sämre kan det bli eftersom de fackliga kraven på reallöneökningar är hemska och farliga.
Det hela blir ganska märkligt. En organisation som så länge bekämpat löntagarnas rättigheter borde väl sitta rätt nöjd i ett Sverige med en växande låglönemarknad och försvagade fack. Men tydligen är vi inte otrygga nog, inte ännu. Samma sak med privatiseringen. Efter år av framgångsrikt lobbyarbete är det skördetid nu, så varför allt detta missnöje när privatiseringar och avregleringar blivit regel snarare än undantag? Det är vinster i skolor och sjukvård och det är konkurrens och snabba klipp. Kanske är det lukten av kissblöjor och rapporterna om inflation i skolbetygen som lägger sordin på stämningen.
Men, får vi veta, det har varit ännu värre. Hemsidan bjuder oss på en märklig samling filmer som skildrar Sverige 1980. För oss som var unga då är det lite småkul att minnas pudelfrisyrer, disco och enorma glasögon. Men speakerns budskap går längre än så, vi var inte bara töntar utan dessutom statens lydiga fångar och hade, hemska tanke, bara två tv-kanaler att välja mellan.
Slutsats av det? En kan vara att nostalgi hör hemma på loppisar, och inte i samhällsdebatten. Eller att de verkliga nostalgikerna är arbetsgivarna som söker gamla lösningar på framtidens problem. Metoden är som alltid att skapa konstruerade konflikter mellan individuell utveckling och gemensamma lösningar. Tror du inte att den så kallade marknaden löser alla problem kallas du framstegsfientlig. Tycker du att det är fel att människor utförsäkras är du motståndare till arbete.
På tal om nostalgi. ”Satsa på dig själv” uppmanade dåtidens arbetsgivare i en kampanj i skarven mellan 70- och 80-tal. Budskapet låter ungefär likadant nu som då. Vad som händer den dag du inte orkar satsa, eller inte har något att satsa, blir ditt eget problem. Som gammal och sjuk är ditt värde lågt i ett samhälle där de vassa armbågarna tillåts härja fritt. Men om det har inte Svenskt näringsliv gjort någon lustig liten film.
Margaretha Holmqvist
Chefredaktör Akademikern
