Ingen guldsits
Försäkringskassans Dan Eliasson har mycket att stå i
2011-12-06 | Uppdaterad 2011-12-09
Förtroendet för Försäkringskassan är i botten, medarbetarna har dåligt självförtroende och tilliten till ledningen är låg. Det låter nästan som ett guldläge för nya generaldirektören Dan Eliasson. För nu kan det väl bara bli bättre?
– Nja, som chef kan man nog klumpa till det ytterligare, men visst finns det goda möjligheter att åstadkomma förbättringar, både av arbetsklimatet och framför allt i servicen till våra kunder, säger ”Dan”, som han föredrar att kallas i stället för ”generaldirektören”.
– Jag vill avdramatisera mötet med människor. Det blir högtravande och avståndstagande om man använder titlar.
Det har gått en och en halv månad sedan han tillträdde när Akademikern placerar Dan Eliasson i Heta stolen på taket till Försäkringskassan huvudkontor i centrala Stockholm. Medarbetare vittnar om en virvelvind som svept in i myndigheten, öppen, lyhörd och med en energi av sällan skådat slag. Men nu börjar smekmånaden ta slut och det gäller att visa resultat.
Hur ska du göra för att stärka myndighetens förtroende och medarbetarnas självförtroende?
– Om vi börjar med att titta inåt. Vi har haft stora omorganisationer som skapat trötthet och misstänksamhet. Personalen är sliten och det finns också en frustration över hur detta genomförts. Till det har vi också fått mycket stryk i media.
– Så vad gör man då? Jo, man går till rötterna och då ser man att vi gör väldigt mycket bra saker. Vi har bra omloppstider och fattar väldigt många gynnande beslut – mellan 95 och 97 procent. Om vi fokuserar på det positiva är jag övertygad om att vi kan räta på ryggarna.
– Sedan måste vi bli bättre på kommunikation, ta mer plats i det offentliga samtalet om vad vi faktiskt gör och vilka begränsningar vi har. Många har svårt att se skillnad på myndigheten och den förda politiken.
Dan Eliasson tillägger att han också vill skapa ”mer mänsklig kontakt” med kunderna.
– Några av våra ärenden är oerhört ingripande för människor. Jag vill se om vi kan öka den mänskliga kontakten och bli bättre på att förklara de svåra besluten för människor. Jag kan tänka mig en ombalansering så att vi ökar självbetjäningen för stora ärendegrupper och ökar vår förmåga till mänskliga möten.
Är det slut på stora omorganisationer nu?
– Jag är inte den som kommer in och pratar omorganisationer. Det är inte organisationsskisser som gör förändringar utan människors insikt och vilja. Sedan blir det lätt att man på stora myndigheter får ett introvert perspektiv. Man ser hur jobbigt det blir för oss i stället för att hela tiden titta på kundnyttan. Det är inte vår vardag som är det viktiga, utan våra kunders vardag.
Er medarbetarundersökning visar på låg tillit till Försäkringskassans ledning. Vad vill du göra år det?
– Tidigare har man mätt ledningen som kollektiv. I nästa medarbetarenkät ska vi fråga om förtroendet för chefer på individnivå. Om någon chef får sämre resultat får vi disktera vad det beror på. I värsta fall får man göra något annat.
Samtidigt ska du banta ledningsgruppen från femton till åtta personer…?
– Ja, men det finns ingen koppling här. Det är inte så att de som får högst skönhetsindex får sitta i ledningsgruppen. Det kan ju faktiskt vara så att de som får låga värden har haft ett väldigt svårt uppdrag eller tagit ett stort men obekvämt ansvar för arbetsgivaren.
Dan Eliasson nämner också att det nu är dags att ”bemyndiga medarbetarna”. Förstatligandet av kassan och de stora omorganisationerna gjordes för att skapa en starkare centralstyrning.
– Det kan vara ett skäl till att man ute i leden inte tycker om ledningen. Men nu fungerar det bra och vi kan minska detaljstyrningen och ge mer utrymme för medarbetarna att påverka. Det kan också vara ett sätt att öka förtroendet.
Hur mycket av den externa kritiken mot Försäkringskassan tror du beror på missnöje mer er och hur mycket beror på de nya sjukförsäkringsreglerna?
– Jag tror att en stor del av kritiken mot oss beror på att regelverket har stramats åt. Gemene man tror att det här är något vi vill göra, men det är något vi ska göra enligt uppdragsgivaren. Vi måste bli bättre på att klargöra rågången mellan politik och myndighetstillämpning.
En rapport till socialförsäkringsutredningen visar just att människors förtroende för sjukförsäkringen minskar, medan förtroendet för övriga välfärdstjänster ökar. Hur reagerar du på det?
– Det är tråkigt. Förtroendet har dalat ända sedan staten började sätta in åtgärder för att få fler i arbete för tio år sedan. Vissa tycker att det har gått för långt, andra tycker att det är precis rätt åtgärder. Men att förtroendet framför allt går ner bland utsatta grupper är ett resultat av den här resan.
Vad tycker du själv om de nya sjukförsäkringsreglerna?
– I grund och botten finns det något värdigt i att försöka få människor tillbaka i arbete, det är en frisk utgångspunkt. Jag står bakom regelverket, annars hade jag inte tagit jobbet
Vilken roll har du som generaldirektör när det gäller att diskutera med regeringen om hur nya regler slår?
– När vi hittar något som är uppenbart fel i ett regelsystem ska vi tydliggöra det. Samma sak om vi får saker på remiss eller ett uppdrag att ta fram förslag. Men jag kommer aldrig att gå ut och diskutera gränsdragningar i sjukförsäkringen där det pågår ett politiskt samtal. Det är inte vår roll.
Från nyår ändras ju sjukförsäkringsreglerna efter den massiva kritiken. Det införs en oskälighetsbedömning för att inte svårt sjuka ska nekas sjukpenning. Vad kommer den att leda till?
– Vi håller nu på att fånga in vilka situationer det kan handla om. Vår bedömning är att det inte blir någon markant förändring. Jag vet inte vilka förväntningar människor har, men som jag ser det blir det inga stora volymer.
Du är själv socialdemokrat och ditt parti har varit kritisk till de regler som infördes 2008. Har du inga problem med att administrera sjukförsäkringen?
– Man får skilja på detta. En sak är vilken politisk uppfattning jag har som medborgare, en annan sak är vilket uppdrag jag har som myndighetschef. Jag hade inte tagit jobbet om jag inte tyckt att de här reglerna är rätt väg att gå.
Är du fortfarande partipolitiskt aktiv?
– Nej, jag har aldrig varit det.
Men du var statssekreterare i justitiedepartementet?
– Ja, jag har varit politisk tjänsteman, men aldrig jobbat i partikadern.
Din förre chef Thomas Bodström sa i en intervju att han hellre hade sett dig som partiledare än Håkan Juholt. Din kommentar?
– Vad ska man svara på det? Jag skrattar. Jag tycker om Thomas, men ibland kan han bli yvig i bedömningarna.
Varför tror du att regeringen ville ha dig på det här jobbet?
– Migrationsverkets och Försäkringskassans uppdrag liknar varann i många avseenden. Det är svåra uppdrag som berör många människor, det är upprörda känslor och svår juridik. Jag tror jag har visat att jag kan leda myndigheter med svåra uppdrag. Sedan sägs det – och det får väl andra bedöma – att jag är en duktig ledare. Men när folk säger det slickar jag i mig så mycket jag kan.
Beskriv dig själv som chef!
– Jag är väldigt öppen och bjuder in till att man får delta i viktiga strategiska vägval. Det sägs jag är energifylld. Jag har ett jämnt humör, är lättillgänglig och har lätt att tycka om människor, även de som är lite struliga.
Du får goda omdömen som chef på Migrationsverket, men jag har också hört att det är ”hellre fort än rätt” som gäller. Stämmer det?
– Nej, det känner jag inte igen. Att det ska gå fort och att det finns en rastlöshet hos mig, det stämmer. Men det får aldrig ske på bekostnad att det blir fel. På Migrationsverket var det färre ärenden som slutade i domstol under min tid där, trots att de gick snabbare genom processen. Jag ser ingen motsättning mellan snabbhet och kvalitet.
Och det är förstås lika viktigt på Försäkringskassan att besluten blir rätt?
– På Migrationsverket måste ett beslut om du ska få skydd eller inte vara rätt, annars riskerar en människa döden. Här har beslut om exempelvis sjukersättning eller personlig assistans också oerhört långtgående konsekvenser för människor. Det är klart att det ska vara rätt från början.
Intervjun lider mot sitt slut och det börjar bli dags att gå ut på taket för fotografering. Dan Eliasson tar på sig kavajen och ger sig ut i höstsolen. Det är lite svårt att tänka sig denne välklädde och lätt tunnhårige myndighetschef som punkrockare, men i sin ungdom var han det.
Vad tar du med dig från punken in i det här jobbet?
– Jag har mycket energi och är inte rädd för att ta itu med saker jag tycker är felaktiga. Jag vill förändra till det bättre för människor och utmana gamla rutiner som inte fyller någon funktion Så min grundinställning är ungefär densamma, men uttrycksformerna är ju annorlunda nu. Jag skriker inte och har inte håret på ända längre.
Namn: Dan Eliasson
Ålder: 50 år
Familj: Fru och två döttrar på 15 och 20 år.
Bakgrund: Jur kand, kansliråd vid UD, politisk sakkunnig och statssekreterare (S) i justitiedepartementet, generaldirektör på Migrationsverket 2007-2011. Spelade som ung i punkbandet Bad Boo Band.
Aktuell: Ny generaldirektör i Försäkringskassan.
Bengt Rolfer



