Öppenhet varar längst

Vad gör socialtjänsten när drevet går?

2011-12-06

Det går att vara öppen mot media utan att göra avkall på sekretessen,  Bild: Saga Bergebo

När barn omhändertas stormar det ibland i media. För Lotta Persson, ordförande för Sveriges socialchefer är det viktigt att socionomerna når ut med sin bild av verkligheten.

–Vi kan naturligtvis inte bryta sekretessen. Men vi kan berätta hur ovanligt det är med tvångsomhändertagande av barn, och att det bara sker när det finns en uppenbar fara för barnen, så att skyddsinsatser behövs, säger Lotta Persson som även är socialchef i Botkyrka.

Det är veckan efter att ett tvångsomhändertagande av barn i Sandviken har nagelfarits i media.  Lotta Persson är i Malmö i jobbet. Där har hon nåtts av ett mail från arbetskamraterna, socialarbetarna i Botkyrka, om att man vill nå ut till människor och berätta om allt det bra man gör.

– De har helt rätt. När en sådan här händelse som den i Sandviken inträffar blir det oerhört tufft att vara socionom. Att tvångsomhänderta barn är trots allt en liten del av vår verksamhet.

Lotta Persson är frustrerad över debatten efter det som hänt i Sandviken. Ingen tar socionomernas parti: De som har gjort sitt jobb.

– När vi blir larmade om sådana misstankar som i den här familjen i Sandviken så varken kan eller ska vi i ett första steg genomföra några fördjupade intervjuer i omgivningen. Vårt jobb är att ta ställning till om vi behöver ingripa och skydda barnen omedelbart eller inte. Sedan får en utredning visa vilket behov av insatser barnet och familjen har.

För Lotta Persson är medias granskning en viktig del av demokratin. Men det gäller också att socionomerna är aktiva och berättar hur de ser på olika händelser.

– Vi som arbetar inom socialtjänsten ska visa oss och berätta om allt det bra och vettiga som vi gör.  Och gör vi fel så ska vi också säga det. Vill vi mötas av tilltro från människor så måste vi vara så öppna som möjligt.

Lotta Persson säger att sekretessen självklart ska respekteras men att det också handlar om förhållningssätt och ibland går det att skapa en dialog utan att bryta mot sekretessen.

Socialcheferna har, som verksamhetsansvariga, ett särskilt ansvar för att berätta för kommunens invånare hur socialtjänsten arbetar. Men, enligt Lotta Persson, är det viktigt att alla medarbetare hjälps åt med informationen och i Botkyrkas socialförvaltning har man anställt en särskild kommunikatör, med ansvar för den interna och externa informationen.

– Samtidigt har alla medarbetare självklart rätt att uttala sig i media. Men är det någon hos oss i Botkyrka som tycker att det är obehagligt så har de även rätt att skicka frågan vidare upp i organisationen, säger Lotta Pers

Socionomerna bör själva ta kontakt med de lokala medierna och då menar jag inte bara när något negativt har inträffat, utan i vardagen berätta om intressanta och positiva saker. Det säger Ester Pollack, docent i journalistik och lärare på journalisthögskolan i Stockholm.

– Men det gäller att berätta på ett levande och bra sätt, så att media lockas att skriva. Goda upparbetade lokala mediekontakter är också oumbärligt när något mindre bra inträffar.

Ester Pollack har forskat om journalistiken i politiska kriser. Ofta går en sådan kris och ett journalistiskt så kallat drev hand i hand, så de mekanismer som styr ett drev vet hon en hel del om.

– Media bekräftar och repeterar varandra, och har media fastnat för ett spår så är det nästan omöjligt att vända skriverierna i en annan riktning, oavsett hur sanningen ser ut.

– De enda som kan vända ett drev är en organisation där någon har blivit utsatt. Men då krävs att alla står bakom den utpekade.

Ester Pollack har tillsammans med en norsk medieforskare gett ut en bok om politiska skandaler. Där beskrivs bland annat det som hände den norska politikern och näringslivschefen Tore Tønne som beskylldes för att ha tagit emot dubbla löner. Ett drev av journalister bevakade och följde honom. Anklagelserna blev för mycket och Tore Tønne tog sitt liv några dagar före julafton 2002.

– Självmordet ledde till kraftig kritik av medierna och en utredning av det norska pressförbundet. Där föreslogs att man på varje redaktion skulle ha en djävulens advokat vars uppgift var att ifrågasätta och ställa obekväma frågor till redaktionen när ett drev inträffade. Det är en bra idé som tyvärr har varit svår att genomföra.

När socialförvaltning, barn och föräldrar är inblandade i skriverier i media så uppfylls, enligt Ester Pollack, många av de klassiska beståndsdelarna för ett ”lyckat” drev. Barnet är offret, föräldrarna slåss mot den kalla myndigheten och journalisten får en hjälteroll som den svages riddare.

– Barn är det ideala offret, som vi alla känner för och vill slåss för och föräldrarna kan vi identifiera oss med. Myndigheter uppfattas som opersonliga.

Ester Pollack kallar det för att media vill hitta de goda berättelserna, och dessa berättelser i sig skapar en bild av verkligheten. Artiklar om när barn har omhändertagits, eller för den delen också när barn far illa och borde ha omhändertagits, är ofta goda berättelser.

– Därmed är det också en bra story, ibland är det fel och ibland är det rätt, men själva storyn lever ofta kvar oavsett hur verkligheten såg ut, och blir på så sätt vår bild av verkligheten, säger Ester Pollack.

Fallet Louise

Våren 2007 sände SVT:s Uppdrag granskning två program om fallet Louise. I programmet förmedlades en bild av att Louise levde ensam i misär i en husvagn hos en psykiskt sjuk missbrukare, pappan, som begick sexuella övergrepp mot henne. Pappan dömdes också i tingsrätten, i en dom som fastställdes av hovrätten, till rättspsykiatrisk vård för övergreppen på dottern.

I en utredning konstaterades att den bild som förmedlades i TV programmet inte var komplett: Flickan vistades ofta hos sina farföräldrar och ville inte ha någon hjälp av socialtjänsten. Hon hade också sagt att hon hade det bra hos pappan.

Men det konstaterades också att ärendet inte hade skötts enligt gängse rutiner. I en förlikning utbetalade Vetlanda kommunen 200 000 kr i ersättning till Louise.

Oskarshamnsfallet

Det så kallade Oskarshamnsfallet blev ordentlig uppmärksammat i media. Det var den 10 december 2002 som Uppdrag granskning berättade om Lasse och Karin och deras son Carl.

Redan i inledningen av reportage sa reportern Janne Josefsson: ”Förr i tiden så steriliserade man begåvningshandikappade människor.” Sedan berättade reportern att socialnämnden i Oskarshamn hade omhändertagit Lasse och Karins lilla son Carl. Orsaken skulle vara föräldrarnas begåvningshandikapp.

Vad den verkliga orsaken är till omhändertagandet berättar man däremot inte. Inte heller att socialnämndens uppgift är att skydda barnet.

I inslaget får föräldrar och farföräldrar tala till punkt, berätta vad de ansett har hänt. Deras känslor och personliga reflexioner förstärks av bilder och musik. Tjänstemännen eller byråkraterna däremot filmas med dold kamera i ett underifrån perspektiv där de verkar ha något att dölja.

Efter inslaget i Uppdrag granskning gör justitieombudsmannen, JO, Kerstin André en egen granskning av omhändertagande. Hon går igenom socialnämndens LVU-utredning och finner att omhändertagandet var väl underbyggt.

Ursäkten i Sandviken

Den 21 september 2010 anhålls en manlig förälder i Sandviken för ”sexuellt övergrepp på barn”. Två dagar senare anhålls mamman för ”medhjälp till sexuellt övergrepp på barn”. Deras två döttrar, varav en sexårig dotter är målsägande, omhändertas.

Kvinnan släpps två dagar efter anhållandet medan mannen häktas och släpps på fri fot en månad senare. När domen faller i Gävle tingsrätt den 15 oktober 2010 ogillas åtalet.

I domen refereras fyra olika vittnesmål om att mamman vid en fest berättat att målsägande ”brukar leka med X(min anonymisering)snopp, som en växelspak”. Av två vittnesmål framgår också att mamman gjort liknande uttalanden vid två andra tillfällen. Tingsrätten skriver i domen att pappan har avbrutit ”målsäganden när hon tagit om tag om dennes penis”… ”Med hänsyn till att det skett efter cirka två respektive tre, fyra sekunder har han enligt tingsrättens uppfattning reagerat så snabbt som det efter omständigheterna kan begäras. Det är då inte bevisat att X(min anonymisering)låtit målsäganden beröra hans penis och åtalet mot honom ska därför ogillas.”

Den 27 september 2010 prövar och fastställer Förvaltningsrätten omhändertagandet av barnen. Den 24 november avslår Förvaltningsrätten en ansökan om vård enligt LVU. Den 2 november 2011 visar Uppdrag granskning sitt program om fallet. Den 7 november ber Kommunstyrelsens ordförande i Sandviken Peter Kärnström föräldrarna om ursäkt ”för det dom gått igenom när nämnden har agerat utifrån den gällande skyddslagstiftningen som finns för barn.”

Björn Forsberg