Skyttegravskrig om jobben

2010-08-23

ANALYS. Alliansen anklagas av ­oppositionen för att medvetet försämra ersättningsnivåerna i a-kassa och sjukför­säkring för att försvaga facket och öka klyftorna. Oppositionen anklagas av alliansen för att främst vilja höja olika ersättningsnivåer i ­stället för att värna om jobbpolitiken. Påståenden om vad de olika blocken vill och hur de uppfattar varandra kommer säkert att dugga tätt inför valet.

Samtidigt ska samma politiker ­inleda arbetet med den parlamentariska utredning som regeringen nu tillsatt om socialförsäkringarna. I utredning­en ska också arbetslöshetsförsäkringen och frågan om en eventuell obligatorisk a-kassa ingå. Direktiven till utredningen är kraftigt försenade. De skulle ha kommit tidigt under mandatperioden, men levererades först i slutet av april. Senast i mitten av maj 2013 ska utredningen redovisa sitt arbete.

Eftersom det är en parlamentarisk utredning betyder det att riksdagspartierna ska ingå och i bästa fall bli överens. Just nu verkar det vara en fullständigt omöjlig uppgift. Regering och opposition är till exempel inte överens om att inkludera a-kassan i utredningen. Oenigheten om a-kassan har dessutom ökat efter borgerliga utspel om att införa en obligatorisk statlig anslutning och slopa nuvarande system. Kritiken är intensiv från oppo­sitionen och facken mot det nygamla utspelet – frågan är ju redan utredd en gång på uppdrag av regeringen. Då hävdades att ett obligatorium var för komplicerat att genomföra. Men några månader före valet återkommer frågan.

Hur väljarna ser på de här frågorna­ avgörs i september. Experterna tycker i alla fall att regeringen har haft för bråttom. Det framgår av Akademiker­förbundet SSR:s debattbok Reptricket­. Några av dem som pratar om ryckig politik är Finanspolitiska rådets ordförande Lars Calmfors, Försäkringskassans chef Adriana Lender och Samorganisationens kanslichef Melker Ödebrink. Eller som Lars Calmfors uttrycker det: ”Regeringen verkar inte ha tänkt igenom helheten innan den sjösatte reformerna.” Han tycker att för mycket satsas på coacher och skattesänkningar för unga och tvivlar på att jobb- och utvecklingsgarantin kommer att hålla vettig kvalitet.

Melker Ödebrink är inte oväntat kritisk till förändringarna i a-kassan som han anser har genomdrivits för snabbt och fått orimliga effekter. Regelverket ska därför återgå till hur det var tidigare – men med höjd ersättning, något den tidigare social­demokratiska regeringen avvisade men som den nuvarande oppositionen nu utlovar. Försäkringskassans chef verkar övertygad om att mycket av kritiken mot förändringarna i sjukförsäkringen hade varit möjlig att undvika om en stor utredning tillsatts omedelbart av den nuvarande regeringen. Arbetsförmedlingens chef Angeles Bermudez-Svankvist pratar inte om utredningsbehov. Inte så konstigt kanske, det är inte ”hennes ” frågor som en parlamentarisk utredning främst ska titta på. Men i motsats till många andra anser inte chefen för Arbetsförmedlingen att regeringen haft för bråttom. De problem hon pekar på handlar främst om en väntad generationsväxling och om de egna tjänstemännen. De drabbas av vad hon kallar ett virus som leder till att de blir uppslukade av det senaste uppdraget.

Den före detta arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin är inte oväntat nöjd med de år som gått, förutom på en punkt. Liksom Lars Calmfors är han orolig för att det blir svårt att upprätthålla kvaliteten i jobb- och utvecklingsgarantin – en oro som Angeles Bermudez-­Svankvist inte uttrycker. Om arbetsmarknadsministern är nöjd är socialdemokraternas Luciano Astudillo självklart kritisk till regeringens politik. Men också självkritisk. En hel del var inte bra tidigare. Vinner oppositionen valet utlovas fler förändringar. Höjd a-kassa, mer utbildningsinsatser, en reformerad arbetsförmedling och borttagna tidsgränser i sjukförsäkringen är några exempel. Dessutom utredningar om vilka ytterligare förändringar som behövs.

Men många av dem som intervjuas i boken vill något helt annat. De vill att politikerna ska bli överens över blockgränserna så att ryckigheten i jobb- och socialpolitiken försvinner. Till exempel bli överens i den parlamentariska utredningen om socialförsäkringarna. Men med tanke på hur det låter mellan blocken verkar det minst sagt orealistiskt.

Anna D. Öberg
arbetsmarknadsjournalist