Studentkrönikan: Den rätta kunskapen
2010-06-02
CAMPUS. Vad är kunskap? Det tycks de lärde fortfarande tvista om. Jag och en kurskamrat skulle göra en kvalitativ observation under en metodkurs. Vi uppmuntrades att göra observationen i en miljö som var tämligen okänd för att kunna förhålla oss så öppna och neutrala som möjligt. Vi gick därför till motsatsen till institutionen för socialt arbete, nämligen Chalmers tekniska högskola, för att observera interaktion mellan studenterna i en specifik grupp.
Det var inte så lätt att förhålla sig neutrala och öppna som vi trott. Vi hade ju en massa fördomar om chalmerister som dessutom besannades i vissa fall. Speciellt när de ifrågasatte möjligheten att forska med kvalitativa metoder – man kunde ju inte annat än gå i försvarsställning. Vi försökte förklara att det går väldigt bra att inhämta kunskap genom kvalitativa metoder (utan att röja alltför mycket av vår kommande analys av deras beteenden). Men de vägrade acceptera den typen av forskning som legitim. Vi bestämde oss för att lämna dem därhän. Vi hade faktiskt också lite problem med att förstå deras stundande forskningsområde av matematiska uträkningar som ska förklara – vad?
Men man behöver inte gå till en vitt skild institution för att förstå att det här med kunskap är väldigt beroende av subjektiva åsikter och föreställningar. Till och med på vår egen institution tvistar de lärde och då undervisar de ändå alla inom samma ämne.
Tyvärr bidrar deras tvistande till problem för oss studenter. Detta gäller främst i bedömning av uppsatser. Jag själv fick uppleva att min handledare och examinator visade sig ha olika uppfattning om längden på en uppsats medan andra varit med om värre situationer, där examinatorn nästintill ogiltigförklarat en uppsats som den stackars studentens handledare motat i just den riktningen. För oss studenter är uppsatsskrivande en läroprocess, både i metod, teori och praktik. Att få olika besked om vad som är rätt blir därför väldigt förvirrande. Att ha underlag som beskriver en uppsats struktur inom varje institution är lätt ordnat. Det är beklagligt om man inte kan enas, särskilt med tanke på rättssäkerheten för oss studenter.
Men att acceptera att det finns olika typer av kunskap, eftersom vi alla är olika, borde inte vara så konstigt. Kontext kallas det och det är det som är charmen med kvalitativ metod. Så länge lärandemålen uppfylls i enlighet med kursplanen borde handledare eller examinatorers personliga föreställningar om vad som är den rätta kunskapen inte ha någon betydelse!
Julia Bahner
