Vem tar vem?

Den nya Sverigekartan dröjer

2012-01-30  |  Uppdaterad 2012-01-31

REPORTAGE. Förlovningen mellan Värmland och Västra Götaland sprack, planerna på en storfamilj i Norrland har havererat och Stockholm nobbar alla friare. Utredaren Mats Sjöstrand har det inte lätt när han försöker skapa nya regioner.

Det är inte lätt att få olika landsdelar att enas om en ny regionindelning.  Bild: Bitte Andersson

Sverigekartan för den regionala nivån är på väg att ritas om. Nya administrativa gränser ska bereda vägen för folkvalda parlament med ansvar för kollektivtrafik, sjukvård och regional utveckling.

Samtidigt ska antalet länsstyrelser bli färre och i bästa fall täcka samma geografiska områden som regionerna. Med ett nära samarbete mellan den statliga och regionala nivån blir det lättare och billigare att bygga ut infrastrukturen och skapa tillväxt.

– I dag fungerar inte samarbetet särskilt effektivt, säger regeringens regionutredare Mats Sjöstrand och uppskattar att flera hundra miljoner kronor slösas bort varje år av skattebetalarnas pengar.

Politikerna i landsting och kommuner har fram till sista januari i år på sig för att föreslå vilka geografiska områden de regionala parlamenten ska styra över – regeringen vill att gränserna ska bygga på frivillighet. Men de förtroendevalda ute i landet har svårt att enas om vem som ska vara ihop med vem. I några län är intresset för att gå samman med grannar och skapa storregioner lågt och i den här omgången är det hittills bara landstinget i Jönköpings län som har lämnat in en formell ansökan.

Att ansökningarna i stort sett uteblivit betyder att det inte går att rita färdigt kartan till 2015, som Sjöstrand hade hoppats. Men det innebär långt ifrån att frågan är död. Debatten om de framtida regiongränserna väcker stort engagemang bland många lokalpolitiker, även om den har svårt att gripa tag i väljarna. Mats Sjöstrand konstaterar att de förtroendevalda och allmänheten talar olika språk. Medan väljarna skriver insändare om sjukvård och oroar sig för sin vårdcentral, debatterar politikerna långsiktiga lösningar för att klara utbyggnaden av vägar, järnväg och annan infrastruktur.

– Det är så markant att politiken pratar om en sak, medan medborgare talar om något annat.

Diskussionen om hur ansvarsfördelning mellan staten och den regionala nivån ska se ut började redan på 1960-talet. En brännande fråga var om inte direktvalda politiker ute i landet vore bättre än statstjänstemän på att hantera frågor om regional utveckling och tillväxt. Flera utredningar drogs igång och ledde till att en försöksverksamhet startade på 1990-talet i Västra Götaland och Skåne.

– Så småningom blev det fokus på infrastruktursatsningar. Kollektivtrafiken i Skåne är något helt annat i dag än tidigare, säger Mats Sjöstrand.

Ansvarskommittén, med nuvarande radiochefen Mats Svegfors som ordförande, föreslog 2007 att de 21 landstingen borde ersättas av 6–9 regioner. Enligt kommittén borde en region ha minst en halv och högst två miljoner invånare. Drygt 90 procent av alla remissyttranden var positiva, men trots uppslutningen hände inget efter Svegfors utredning.

– Folk tror att det finns ett beslut om att bilda regioner, men det gör det inte. Den politiska processen på riksnivå har aldrig ägt rum, säger Mats Sjöstrand.

Ett viktigt skäl till det är att flera av de politiska partierna är splittrade. Moderaterna på riksplanet tycker inte att regionindelningen är en viktig fråga. Tidigare har partiet velat skrota landstingen, men har ändrat sitt program och säger ja till regioner på villkor att trycket kommer underifrån. Socialdemokraterna har länge varit splittrade i frågan, men är nu formellt för en direktvald regional nivå. Centern är klart för. Kristdemokraterna och Folkpartiet är också positiva, om än inte lika uttalat.

Det enda tydliga beskedet från regeringen är egentligen en debattartikel i DN från den 29 januari 2009, där de fyra allianspartierna meddelade att de kommit överens om en kompromiss. Regeringen öppnade för en indelning av landet i regioner, förutsatt att reformen växer fram underifrån. De landsting som vill gå samman i storregioner måste också kunna visa att den nya organisationsformen har bestående fördelar. I debattartikeln gavs också besked om att försöken i Skåne och Västra Götaland fick permanentas, samt att två ansökningar från Gotland och Halland om att få bilda varsin ny region hade regeringens stöd.

Utgångsläget i dag är alltså att det finns fyra färdiga regionparlament. Länge såg det ut att kunna bli en storregion i Norrland med de fyra nordligaste landstingen som medlemmar. Men de stora avstånden avskräckte många politiker och nu har istället Västernorrland och Jämtland valt att satsa på en egen gemensam region. I Norrbotten och Västerbotten förs liknande diskussioner. 

Örebro-Västmanland-Sörmland-Uppsala är en annan tänkbar konstellation, möjligen med koppling till Östergötland. I Skåne tog regionstyrelsen före jul beslut om att hålla dörren öppen för en storregion tillsammans med Blekinge, Kalmar och Kronoberg, men det blir i så fall först 2019.

Ett annat nära samarbete såg ut att leda till ett giftermål mellan Västra Götaland och Värmland, men i somras slogs förlovningen upp. Gert-Inge Andersson (S), regionstyrelsens ordförande i Västra Götalandsregionen, ansåg att tiden inte är mogen för ett samgående. Ola Persson (C), kommunalråd i Sunne, är besviken.

– En storregion hade varit bra för Värmland. Den hade varit tillväxtskapande och Sunne behöver skatteintäkter för att klara skola, vård och omsorg, säger han.

Ola Persson har inte gett upp hoppet om den regionbildning som han anser är nödvändig för småkommunernas överlevnad, men han tror inte att den kan bli aktuell förrän tidigast i samband med valet 2018.

I Stockholm är den borgerliga majoriteten i landstinget måttligt intresserad av planerna på en Mälarregion och de politiker från grannlänen som föreslagit nya gränsdragningar har fått kalla handen. Jönköping och Gävleborg har båda planer på att bilda eget, men det är bara landstinget i Jönköping som har lämnat in en formell ansökan.

– Vi tyckte att det var dags att sätta ner foten. Tjafsandet om storregioner leder ingen vart och vi kan inte förlama all verksamhet genom att sitta och fundera över hur vi ska rita en karta, säger landstingsstyrelsens ordförande Håkan Jansson (M).

Han är övertygad om att Jönköping kommer att klara sig utmärkt med ett eget direktvalt regionparlament och ser den framgångsrika sjukvården i Halland som förebild.

– Fördelarna med storregioner är överdrivna. Regionerna är ett politiskt projekt, inte ett folkligt, säger han.

Men i sin ansökan öppnar kommun- och landstingspolitikerna i Jönköpings län ändå för en större region i framtiden. Där står att regionkommunen (som är den formella benämningen) ska ges ett tydligt uppdrag att fördjupa samarbetet med grannlänen kring bland annat kollektivtrafik och infrastruktur, för att i ett senare skede kunna gå samman i en större region.

Länsstyrelserna får aldrig arbetsro

 Hur den statliga regionala förvaltningen ska organiseras i framtiden är oklart. Även den frågan ligger på Mats Sjöstrands bord.

Färre länsstyrelser och bättre regional samordning av statliga myndigheter. Att luften gått ur regionbildandet hindrar inte Mats Sjöstrand från att jobba vidare med sitt andra mål.

– Staten kan inte vänta en mandatperiod till, säger han.

Regionindelningen är inte Mats Sjöstrands ursprungliga utredningsuppdrag. När regeringen tillsatte honom i september 2009 var det för att lämna förslag om hur den statliga regionala förvaltningen kan bli tydligare, mer samordnad och ändamålsenlig. Bland annat ska han föreslå en ny länsindelning som dessutom är gemensam för flera statliga myndigheter.

– Jag tycker uppenbart synd om de som jobbar på länsstyrelserna. De har varit utsatta för kontinuerlig utredning och förändring under hur många år som helst, men får aldrig arbetsro, säger han.

Länsstyrelserna behöver moderniseras och bli färre för att kunna utföra sitt uppdrag på ett rättssäkert och bra sätt, menar Mats Sjöstrand. Den statliga nivån måste också hänga ihop bättre.

– Det är ju konstigt att till exempel Skolinspektionen, Socialstyrelsen och Arbetsmiljöverket har olika regional indelning, som inte alls liknar varandra.

Tilläggsuppdraget att utreda förutsättningarna för en indelning av landet i regioner med folkvalda regionala parlament kom som en följd av regeringens beslut att permanenta försöken i Skåne och Västra Götaland och säga ja till Halland och Gotland. Tanken att samköra de två spåren och fullt ut kunna anpassa länsindelningen till den nya regionkartan ser däremot ut att gå om intet. För att nya regioner ska kunna bildas i samband med valet 2014 hade det krävts att de regionala politikerna kommit längre i sina planer och lämnat in sina ansökningar nu.

När Mats Sjöstrand i december i år lägger sina förslag som rör den statliga organisationen handlar det om förändringar från 1 januari 2015.

– Jag kommer säkert att föreslå färre länsstyrelser. Det betyder att en länsstyrelse till exempel kan omfatta två landsting och det är ju inte idealiskt. Men det går att leva med.

Befintliga regioner: Skåne och Västra Götaland bildades på försök redan under 1990-talet och fick permanent status häromåret. Halland och Gotland bildade egna regioner förra året.

Stort intresse: Landstinget i Jönköpings län har lämnat in en ansökan om att få bilda egen regionkommun. Stockholm har liknande planer. Jämtland och Västernorrland har tagit inriktningsbeslut om att bilda en gemensam region från 2015. Skåne, Blekinge, Kronoberg och Kalmar har förklarat att de vill gå samman i en storregion från 2019. Kalmar håller även öppet för att ingå i en region norrut.

Diskussioner pågår: Norrbotten och Västerbotten överväger om de ska följa sina två grannläns exempel och bilda en gemensam region. Uppsala, Sörmland, Västmanland, Örebro och Östergötland undersöker möjligheterna att bilda en storregion i Mälardalen. Östergötland har även visat intresse för att ingå i en region söderut. Både Uppsala och Gävleborg funderar fortfarande.

Dödläge: Värmland slickar såren sedan planerna på ett samgående med Västra Götaland sprack. Dalarna och Gävleborg famlar efter tänkbara lösningar.

Fakta / regioner

En förändring av den regionala nivån har varit på tapeten flera gånger tidigare. Av dagens 21 landsting ville Ansvarskommittén för några år sedan skapa 6-9 storregioner med egna folkvalda parlament. Ett syfte med förändringen är att skapa bättre villkor för kollektivtrafik, sjukvård och regional utveckling. Mats Sjöstrand utreder förutsättningarna för bildandet av nya regioner, men har också uppdraget att se över den statliga regionala förvaltningen. Han ska vara klar med den utredningen i mitten av december, men har redan signalerat att antalet länsstyrelser kommer att bli färre.      

Torbjörn Tenfält